torsdag 30 oktober 2008

En grabbig tanke

Jaha, då var man helt ensam hemma..., märkligt... Jag har precis släppt av Kurre hos hans kompisar Malin & Jonas. Lisa och Norah är på vift i Västerås. Så här är jag, helt solo i lägenheten, i total isolation.
Då kan man helt plötsligt tänka på annat.

Jag såg att det idag är 34 år sedan Muhammed Ali hade sin legendariska fight mot George Foreman i Zaire. Mitt i Afrika hölls ett gigantiskt sportevenemang vilket bara det var en knall.
Ali var inte lika snabb längre. Men genom det som skulle bli känt som rope-a-dope valde Ali en ny taktik mot den extremt hårdslående George Foreman. Ali lutade sig mot repen och lät Foreman skyffla iväg slag. Och det gjorde han. I åtta ronder.

Då var Foreman utmattad efter att ha slängt iväg slag hela matchen. Den tryckande hettan vid ringen liknades en ugn av närvarande. Ali började slå. Publiken skrek "ALI! BOMAYE!" (Ali, döda honom!). Det tog inte lång tid för hans motståndare att falla. Alis tålamodiga avslut ser ni nedan.

Dandy Dianne!

Norah och jag satte oss på tåget igår till kusinerna i Västerås. Där fanns även underbara moster Dianne från England. Hon har en speciell hand med barn, det syns kanske på bilderna där hon har famnen full med Norah & Julia :-)




Annars är här idag full förberedelser inför den stora hallowenfesten imorgon. Då kommer, förutom farbror David och pappa Alex, även andra gäster! Vi återkommer förstås med rapport och bilder lite senare! Tills dess får ni några bilder på charmtrollet Norah som oftare och oftare ger ifrån sig sina leenden! Här från sin bilbarnstol. Hej som i hopp!









onsdag 29 oktober 2008

I dessa tider...



Är det riktigt viktigt att amerikaner går och röstar på rätt person nästa vecka... P Diddeli doodely påminner om varför!

lördag 25 oktober 2008

Mannen som kunde somna överallt

Den här bilden bara måste visas för världen :-)


Ni förstår varför va?

Den här mannen, som sover med huvudet i Kurres tält, är inte bara mannen som kunde somna överallt och när som helst (t.om under VM-finalen i fotboll :-) Han är även VÄRLDENS BÄSTA POJKVÄN OCH FAR!!!!!


Så nu vet ni det. Ni förstår också varför va?

Igår hade jag och Norah besök av Molly & Lea och deras mammor Sandra & Alexandra.




Tjejmaffian; Lea, Norah & Molly

Vi hade en trevlig dag med lunch (som även intogs tillsammans med Malin som cyklade hit på sin lunchrast) och därefter trevlig promenad i Hagaparken. Lagom fredagsnöje för mammor och barn!



Kurre Katt intar sin nya roll; bevakar så lillsyrran mår bra

Som sagt, Kurre katt är en bra kompis. Tror Norah har lagt märke till det




Idag har vi varit på en bjudning hos Cribba och Ramona i Trångsund. Och då måste man såklart vara ren och fräsch, vilket Norah inte har någonting emot :-)

Nu ska jag lägga ifrån mig datorn och njuta av lördagskvällen med mannen i tältet och vår dotter! Over & out!

tisdag 21 oktober 2008

Kusiner & Kurre katt!

Sedan sist har vi hunnit med ytterligare kusin träff (bilder längre ner), lunch date med en kollega som är hemma med sin lilla Kalle samt en hel del annat med. Ja, nästan varje dag har någon aktivitet/göromål med sig. Det känns skönt. Den s.k "bebisbubblan" har så smått gått över i en "mammaledig-bubbla". Givetvis så kommer Norah i första hand, dvs hennes mat och sov tider styr men jag har märkt att jag kan röra mig fritt trots dessa tider. Och Norah är så behaglig att vara med, hon kan sova var som helst/hur som helst. Igår, tex. var vi hos barnmorskan två ggr, första besöket var hos Norahs barnmorska och det andra besöket hos "min" barnmorska. Ni minns Anneli kanske? Och både ggr tvingades jag ta upp henne gott sovandes ur vagnen, men inte gjorde det Norah något, hon fortsatte obehindrat sin skönsömn. Trots att den fick ske i mammas famn eller som vid besöket hos Anneli då hon fick ligga på en brits och sova. Medan mamma låg på en annan brits (!).

Nu tänkte jag ge vår kompis Kurre katt lite utrymme. Han behöver det, det kanske syns på bilderna?!


Alla som träffat Kurre vet att han älskar kassar av alla de slag. Och ner i de ska han också. Oavsett som här, där kassen är fylld med återvinnings innehåll...


.. finns det ingen kasse att krypa ner i duger det bra med en väska. Även skötväskan.


.. kartonger går också bra. Och destor roligare är det om husse och matte säger åt mig att jag inte får krypa ner i den...


Varje gång dörren öppnas går jag ut och hälsar på. Här kommer husse och lillasyrran hem.

Jaa, han är fin vår kompis. Han har alltid nya påhitt på gång och ger en både skratt och värme. Vi försöker ge honom lika mycket uppmärksamhet som innan Norah kom, men ibland är det svårt. Det gör lite ont i en. Men förhoppningsvis känner han ändå att han är den bästa, Kurre katt.

I lördags var jag och Norah hemma hos kusinerna i Farsta. Det var två mäkta stolta kusiner, Oscar och Albin.






Idag har Norah och jag varit hemma och tagit det lugnt. Vi började med ett bad. Och efter det passade jag på att prova lite av de kläder vi har fått. Och jag insåg att vi får skynda oss.. denna dress är snart för liten som ni ser på bilden... det går fort nu..


5 kg väger jag nu och 57 i längd...


Bad fröken.



Med denna charmiga bild säger jag och Norah hej hej från oss för den här gången!

lördag 18 oktober 2008

En uppdatering - utan bild!

Ah, äntligen helg och äntligen börjar jag känna mig som en människa igen.
Efter förra helgens elefantmanäventyr har det varit en lång vecka. Jag har varit på jobbet, hos tandläkaren två gånger och jag har gått på... smärtstillande och olika penicillin.

Jag trodde penicillin togs utan problem. Jag trodde Kåvepenin och Flagyl var två harmlösa kompisar i medicindjungeln. Trots allt finns dom för att ta bort det som gör ont eller gör en förvirrad.
Under biverkningar står det väldigt lite om båda. Flagylen beskrivs med: "Vissa personer som använder medicinen kan få biverkningar som till exempel illamående. Man kan också få metallsmak i munnen."

De glömde skriva "orsakar berusning". Så kändes det varje gång jag tog en Flagyl, det var som att sänka två shots med vodka, med smak dessutom eftersom jag tog smärtstillande. Vilket föranledde att jag ibland tänkte först långt efter jag agerade. Igår frågade marknadschefen (min chefs chef) om när mina tandproblem började.
"Det var på den där jävla konferensen" svarade jag.
Konferensen höll hon själv i och till saken hör att jag tyckte att det var flera bra saker som kom upp där. Men nu lät det mindre galet. Lyckligtvis hör hon till gruppen som vet vilka effekter olika penicillin har. Så det blev ett skratt och inte en arg blick...

Jag var hos tandläkaren två gånger som sagt. I torsdags påbörjade jag rotfyllningen på tanden till allt ont. Det var jobbigt med fem sprutor på ett svullet tandkött men nu på lördagmorgonen känner jag att det äntligen börjar kännas någorlunda normalt. Det som svider är att jag får betala för hela kalaset vilket känns vidrigt fel. Det här var trots allt inte mitt fel, men jag vet inte om jag orkar argumentera vidare. Viktigaste är att det känns mycket bättre!

Annars är det ovisst i våra finansiella tider. Jag har fått reda på att mitt vikariat, som pågått i 18 månader vid årsskiftet, tar slut sista december. Min tidigare tjänst i huset är rationaliserad så det innebär att jag just nu inte vet var jag hamnar i januari. Samtidigt gungar det rätt kraftigt i Folksamhuset. Intensiva rykten säger att folk kommer att gå och att nyheten kommer att släppas närmaste två veckorna.
Det är lite jobbigt, jag vill bara spola fram klockan och veta vad som händer framöver. Helst vill jag vara kvar på marknad & kommunikation men det känns tyvärr som om att tjuren Ferdinand i det här fallet inte får fortsätta att sniffa på blommorna...

onsdag 15 oktober 2008

Hemma igen!

Nu är turnén avslutad för den här gången och Norah och jag har kommit hem till Alex och Kurre. Det har varit trevligt och skönt att hälsa på släkten, men ni vet hur det är - borta bra men hemma bäst!

Nu är dock det Strigénska hemmet trötta så det blir inget långt inlägg, men desto fler bilder. Njut av dessa så länge tills vi hörs igen!


Norah och Wilma ser världen genom ett babygym.


Toker alias Julia Ramsey. En underbart go´och glad 7 månader´s!


Kramgoá och matglada Moa Strigén.


Ge apan en Ian! Bredvid sitter faster Linda och i famnen Wilma.


08-tjejer är vi allihopa! Och dessutom kusiner :-)


Från vänster; Norah född 4:e sept, Julia född 12:e mars och Wilma född 26:e juli.





Väl hemma igen.


Tack Ian & Julia för att jag får låna den här, den är toppen!

måndag 13 oktober 2008

Släkt turné!

Här kommer en rapport från mig och Norah som är på turné. På släktturné. Just för tillfället är vi hos moster Jessica, farbror David och kusinerna Ian & Julia i Ransta utanför Västerås. Här är också farbror Paul, faster Linda och deras barn Moa och Wilma på besök. Det är jättemysigt. Norah trivs alldeles förträffligt med alla familjemedlemmar runt sig, hon gillar det så mycket att hon sover mest hela tiden.


Faster Jessica

Innan vi anlände till Västerås så var Norah och jag några dagar i Norrköping hos mormor och morfar. Där på besök var även gammelmormor. Norah trivdes där med, hon fick vara i gammelmormors knä och bars runt av mormor. Nedan följer lite bilder av vistelsen där.


Den här overallen och mössa hade mamma när hon var liten. Jag var överlycklig att ha den på mig :-)


Gammelmormor


Norah har många runt sig som avgudar henne


Givetvis skulle vi bada också. Här börjar det...


Bada är verkligen härligt, även i ett stort badkar


Och så här mycket njuter jag efteråt

Vi återkommer en annan dag med lite bilder från kusinträffen i Ransta! Dagens blogginlägg avslutas med en bild av Norah som är nummer 1 i pappas lag.


Pappa Alex vi saknar dig och hoppas du snart mår bättre!!! Puss och kram från oss!!

söndag 12 oktober 2008

I've seen better days


Såhär skulle jag nog kunna se ut om jag vägde 180 kilo.

Det var inte riktigt såhär jag hade planerat helgen. Nej, den skulle vara väldigt trivsam. Jag skulle gå runt och vara lekfarbror och få alla barn att skratta. Ingreppet i torsdags skulle få min tandvärk att försvinna och jag skulle vara... tja, glad!

Men nej. Om jag kände mig som Rocky Dennis i gårdagens inlägg kände jag mig utan tvekan som Henry Cooper, efter en fight mot Muhammed Ali redan under lördagen, och det skulle bli värre...

Jag hämtade upp Norah och Lisa vid tågstationen. Norah sov djupt i sin barnvagn och det var bra skönt att få se henne igen, trots att det bara hade gått två dagar sedan jag senast såg henne. Smärtan av att inte kunna hålla henne som vanligt, eller att ha styrkan till det, var riktigt jobbig. Hela mitt huvud var på väg att sprängas. Jag låg i mitt tillstånd mest i ett litet hörn under kvällen och svepte i mig Alvedondrinkar blandat med Ipren.

Det var svårt att somna, när jag väl gjorde jag det vaknade jag jätteabrupt över att Lisa stod över mig med en stingslig Norah halv ett på morgonen. Jag blev skänkt Norah som sedan exploderade i ett gallskrik efter en halvminut. Med min värk på nivå hög förvisade jag snabbt Lisa och Norah till övervåningen. Jag kände mig som en usel far, men mitt tålamod i mitt ömkliga tillstånd var ungefär lika högt som en livrädd sparare i finanskrisen.

Efter någon timmas sömn vaknade jag av att svullnaden nått mitt vänstra öga och, än värre, att det bildats en blåsa på mitt tandkött. Nu pratar vi inte om en blåsa på insidan av läppen eller kinden. Utan på själva tandköttet. Dra själv med tungan så kan ni själva känna hur spänd huden är ovanför tänderna. Där hade jag nu en förbannad blåsa som var lika bred som två tänder.


Tycker du att jag ser sne ut? Det är för att jag är jävligt sne!

Kulmen var nådd. Det gjorde jävligt ont. Halva ansiktet var extremt spänt och den där blåsan skickade mig till sadomasochismens sjunde himmel.
David (syrrans man för er som inte är bekanta) körde in mig till Västerås efter att vi fick en akuttid på den telefonjour som är öppen mellan 11 och 12. Väl där konstaterades det att det blivit fel på lagningen, om det var den första eller senaste vet dom inte, men tandpulpan har drabbats av bakterier och det har sedan spridit sig till resten av ansiktet.

Tandläkaren ville först ge sig på tanden men efter att ha försökt ge bedövning en, två, tre gånger insåg han att det skulle bli bättre att... ja..., först minska skadan. Så han gjorde ett par delikata snitt i tandköttet, tårarna sprutade från mig och sedan spenderades ett par smärtfulla minuter där var sögs ut från blåsan och mitt ansikte.
Det kändes någorlunda bättre efteråt, den där vidriga spändheten jag känt var borta, däremot inte smärtan. Med inköpt antiobiotika åkte jag sedan hem till syrran. Ett nytt besök blir det hos tandläkaren i Solna förmodligen redan på måndag. För tanden, den måste åtgärdas och infektionen försvinner inte av antiobiotikan.

Min bror Paul dök sedan upp med Linda och deras två barn, underbara tvååriga Moa och nyfödda Wilma. Jag mådde riktigt kasst av att inte kunna njuta av det tillräckligt. Ett par timmar senare var jag också tvungen att sätta mig i bilen för att köra hem. Ensam då Lisa skulle vara några dagar hos syrran.

Det har aldrig varit tråkigare att komma in i en tom lägenhet. Nästan hela familjen är 12 mil bort och jag mår skit.
Helgen har varit roligare.

lördag 11 oktober 2008

Freakshow


Hi, my name is Rocky Dennis, what's going oooon?

När jag tänker på missbildade människor tänker jag alltid på John Merrick och Rocky Dennis. För er som inte är bekanta med världens mest kända missfoster så rör det sig om elefantmannen och killen som skildrades i filmen The Mask med hysteriska Cher i en av huvudrollerna.

Idag känner jag mig som en av dessa två herrar. I slutet av förra veckan åkte jag på en rejäl tandvärk som fortsatte in på denna vecka. Det gjorde inte bara ont. Det gjorde jävligt ont. Till slut åkte jag iväg till min tandläkare på onsdagen. Hon förstod inte vad som var fel, men tog bort lagningen de hade gjort på framtanden. På någotvis kände jag dock att det var något som hade gjorts fel på lagningen från början.

På torsdagen skulle jag träffa två gamla kollegor, Ronnie och Pehr, från Försäkringskassan. Tänkte passa på när Lisa och Norah var borta. Då började min tandvärk igen. Och denna gången gjorde det om möjligt ännu mer ont. Dagen efter vaknade jag upp med ett lätt svullet ansikte. På kvällen började jag få feberfrossa.

Mitt i all denna röra skulle jag bege mig ut till syrran med familj utanför Västerås. Lisa skulle joina upp med Norah på lördagen så i ett allt annat än körbart tillstånd rörde jag mig på E18 under fredagen.
Jag hoppades på att det skulle bli bättre på lördag morgonen. Det gjorde det inte... efter en hemsk natt vaknade jag upp och såg ut som... ja... John Merrick...
Svullnaden gestaltar sig genom att vänstra sidan av munnen och ansiktet svällt upp. Det sträcker sig från läppen upp till bihålorna och det får till följd att man ser..., ja, väldigt sne ut.


Är det där Alvedon & Ipren sa du? Ge mig. Nu. För guds skull nu!

Nu går jag runt på Alvedon, Ipren och bakteriedödande medel för munnen, och hoppas på att natten går snabbt så att jag kan ta mig till tandläkaren imorgon. För det måste jag göra enligt de jag ringt. Enligt tandhälsan finns det en risk att det är en infektion i tanden och att nerverna håller på och ger efter.

Ont som fan gör det i alla fall.

tisdag 7 oktober 2008

Stora tjejen med pigga ögon

Då Alex för tillfället har skrivkramp av allt jobb på jobbet så fortsätter jag att skriva blogginlägg. Hemma mamma som jag numera kan titulera mig!

Idag får ni se bilder på Norah då och nu. Den översta är från här om morgonen när Norah ligger och mornar sig och väger 4 530 kg och den nedre är Norah, fem timmar gammal och väger 3 660 kg.


4 veckor


5 timmar

Det är så häftigt, inte bara att Norah växer så det frodas, vilket också är en fröjd såklart, men det är framförallt häftigt att få tillbringa tiden med henne. Varje dag händer något nytt. Nytt ljud och/eller nya pigga blickar. Hon söker ofta saker att titta på. Hon är jättefascinerad och kan ligga stilla länge, länge och titta på ljuskronan ovanför slagbordet i köket eller lampan/fläkten i sovrummet (man börjar förstå varför man säger "Titta, lampan") . Hon vill under sina vakna stunder gärna vara med och se sig omkring. Hon reagerar på röster också. När pappa Alex kommer hem från jobbet ser man i Norahs blick att hon känner igen rösten och ger en igenkännande blick.


En pigg blick

Dagarna med Norah är underbara. Synd bara att de går så fort. Idag har jag surfat runt och hittat hur Solna kommun vill ha in anmälan om dagisplats. Och det står väl inte på förrän vår stora tjej med de pigga ögonen ska börja på dagis. Hoppas hon kommer älska sitt dagis lika mycket som hennes mamma gjorde :-)

Men fram till dess så ska vi fortsätta att njuta av dagarna tillsammans. På torsdag ska vi prova våra vingar och göra vårt första besök utanför Stockholm - det är då dags för en mindre släktturné! Och innan släktturnén ska jag prova mina vingar och gå på konsert imorgon kväll, utan Norah!

lördag 4 oktober 2008

Lördagsnöje

Idag är Norah 1 månad gammal. Det firade vi genom att promenera in till S:t Eriksplan där vi mötte upp Sandra, Tobbe och Molly som råkade vara inne i stan. Det var ömsom kalla höstvindar och ömsom soliga och varma vindar. Vi intog faktiskt en mindre fikastund utomhus, strax intill Astrid Lindgrens gamla bostad (för er som vet..)

Norah sov gott i sin vagn. Trots att hon inte ätit sitt lunchmål innan avfärd så sov hon alla timmar vi var ute, från kl 12.30 till 16.00 Det var förmodligen den friska luften som sussade in henne så gott! Men de tar hon igen just nu där hon ligger i sin pappas famn och "pratar" med armar och ben medan Alex nöjsamt ser på hockey på TV :-)



Titta Molly, min pappa och din mamma är där uppe!

Igår kom Sandra och Molly förbi och hälsade på. Det var trevligt med vuxensällskap mitt på dagen (!) och dessutom av en kompis, och en kompis med bebis dessutom, vilket innebar mycket prat om TV-tablåer i allmänhet och sömn, bebisavföring och tips och idéer i synnerhet. Vi hann dessutom med att ta en del kort på våra flickor. Se och njut.



Ääääää, min pappa har också en mobiltelefon..


Ja jag vet, så fånigt att de var tvungna att sätta på oss likadana tröjor..




Provande av babybjörn

Norah och jag provade den babybjörn vi har fått låna av familjen Ramsey. Den kommer att komma till väl användning de dagar då Norah vill bli omkring buren och mamma vill ha händerna fria att göra annat. Fiffig uppfinning.



En sådan här bild är bekant sedan tidigare. Och med denna säger vi Godnatt från alla oss!!