söndag 28 februari 2010

Biltema!


Jag har närt en biltokig tjej vid min barm :)

Nu tror ni kanske att detta inlägg är en fortsättning på föregående inlägg. I o för sig så har vi haft en del berättelser och turer om våra bilar; Hulken är såld och dennes efterträdare har varit på sitt första besök hos bildoktorn, men nej detta inlägg talar ett annat språk. Nämligen det tema som vår dotter är helt förälskad i!

Det stavas bilar. Så till den milda grad att det på dagis nu är "biltema" om dagarna, tydligen är det inte bara Norah som fattat intresse för bilar även de andra barnen har hakat på.


Norah passade på att testa alla leksaksstugor i butiken! Denna fina i furu fick bäst betyg.

Idag väntade ett besök på leksaksbutiken nere i kurvan för att införskaffa en bilbana. Vi hittade en i miniformat, i o för sig för 2-åringar, men den gick hem ändå!



Norah hann med att testköra en "riktig" bil också.



.. och hon kan sina bilar vid det här laget!

Efter besöket på leksaksaffären intog vi lite mellis i fiket vid ICA. Norah åt varm korv med bröd och vi andra två lite lagom behaglig dryck sådär på eftermiddagen. Kör man så mycket bil om dagarna går det ju åt bränsle.. :)


Mini!


Weeeeiiiiii..


Behöver vi säga att Norah är helt salig i hennes senaste inköp.

I övrigt har vi haft en skön helg. Det är plusgrader utomhus igen och redan är mycket av snön bortsmält. Imorgon går vi in i vårmånaden mars så det bådar gott! Jag börjar dock känna mig förkyld och småhängig, kan det måhända vara efter veckans hårda arbete? Tyvärr lättar det inte än på ett tag, det är bara att ta ett djupt andetag och köra fram till påskl. Sen lovar jag att hämta andan :)

måndag 22 februari 2010

Nu får det vara nog!


Norah blickar ut över helgens snömängd. Fast den här idylliska bilden har tyvärr inte så mycket att göra med resten av inlägget. I alla fall inte i lika idyllisk mening.

Det är så fint med snö. Och jag blev så lycklig och glad när hur mycket som helst föll innan jul. Mörkrets dominans av Sverige bröts av ett vitt hav av lycka. Det blev ljust ute. Norah skrattade. Jag blev glad. Vi blev nog alla glada.
Två månader senare har de känslorna förbytts.
Ja, jag kan nog lugnt och stillsamt säga att jag verkligen, och jag menar verkligen, hatar snö och kyla just nu.

Två månader av konstant temperatur under nolltecknet har förvandlat glädjekänslorna till längtan efter plusgrader. I helgen kom en ny halvmeter snö. Igår kväll söndag utlyste Stockholms länstrafik den unika rekommendationen att folk skulle stanna hemma om det gick. När jag klev upp 06.30 idag på morgonen kollade jag av störningsinformationen på sl:s hemsida. Listan var obeskrivligt lång. Så det blev ett snabbt beslut att ta bilen in, för jag var tvungen att åka in just idag.

Det skulle jag inte ha gjort...
... inte på grund av att det var -24 (ja, ni läste rätt, minus tjugofyra) när jag klev ut genom dörren...
... inte för att bilen var segstartad eller för att det var lite småsegt att glida inåt stan.
... inte heller för att bilen var segstartad på nytt när jag skulle köra hemåt och samtidigt göra en god gärning och skjutsa hem en arbetskamrat.

Utan för det som hände strax före avfart 155, strax efter Södra länken. Vår Saab, som ännu ej fått ett officiellt namn, dog när jag körde ned från Årstalänken. I 70 kilometers hastighet dog allt. Gasen svarade inte, sjuttioelva lampor lyste på instrumentbrädan, och jag som är både snuvig, tung i huvudet och småvarm, trodde jag såg i syne.

Det var bara att glida in till vägkanten, så långt som möjligt från de fyra filer där tusentals bilar kröp förbi.
Fan också, tänkte jag. Sedan tackade jag mig själv för att jag jobbat på mitt tålamod. För det behövdes när jag satt i bilen, fullständigt isolerad och hjälplös. Jag ringde Lisa som inte trodde det var sant. Sedan blev det jakt efter bärningsbil. På första numret svarade dom att de kunde komma om tre timmar. På andra två. Tredje stället med sköna namnet Svempas assistans skulle kunna komma om 30 minuter.
Med - 14 utanför en stendöd bil så dröjde det inte länge förrän det blev minusgrader inuti bilen. Isen la sig som en tunn hinna på alla fönster inuti bilen av min snuviga andedräkt.

70 minuter senare kom bärgningsbilen. Efter 35 minuter av visst besvär hade vi fått upp bilen och kröp mot Segeltorp. Jag åkte från jobbet 15:20. Jag gick uppgivet in genom dörren 18:40 till en glad och framför allt varm Norah som var helt uppslukad av fåret Shaun.
Bilen finns numera på Mekonomen med okänt mysteriefel som förmodligen kommer slita upp stora hål i min ekonomi.
Hela Stockholm är lamslaget av kylan och snön. All tunnelbana över jord är inställd. Många bussar är omdirigerade för att förtvivlat försöka ersätta tunnelbanan. Vägarna är sprängfyllda av desperata bilister som försöker ta sig till eller från jobb. Och det finns ingen ljusning på horisonten. Enligt SMHI:s senaste femdygnsprognos väntar minusgrader hela veckan.
Dessutom med MER snö på fredag.
Jag tänkte länka till rapporten men det går inte.

SMHI:s sida ligger nere på grund av tekniska störningar.
Inte ens webben klarar sig från att blir ofredad av Kung Bore.

Nej, fy fan, jag är så trött på skiten.
Nästan så till den grad att jag vill bidra till global uppvärmning istället för att hindra den (observera att jag skrev nästan, så Anita, du kan andas ut, jag är fortfarande en miljövän).

Men Kung Bore är ingen mysfarbror för mig längre.
Han är en äcklig pedofil som antastar barn.
Imorgon har SL sagt att istidsförhållanden fortfarande gäller. Det innebär att kollektivtrafiken är fortsatt lamslaget. Ingen fungerande tunnelbana och en miljard inställda pendeltåg och busslinjer.

Till våra vänner i Austin och Phoenix kan jag bara säga såhär:
Var glada för att ni slipper den här skiten!

PS: Del II av Tysklandsresan kommer. Förtvivlade hälsningar från oss i kylan i Segeltorp.

fredag 19 februari 2010

Vårkänslor


Norah läser högt för hennes jämställda föräldrar "Dessa pengar tillhör mig för utan mig hade ni inte haft dessa pengar"

Ja, Norah det stämmer. Idag tackar vi riksdagen för lagen om jämställdhetsbonus. Inte för att det spelar oss en roll, vi hade nog delat (och delar de dagar vi har kvar) på föräldraledigheten ändå, men visst är det skoj med pengar! Pengar man egentligen inte förtjänar.. hahaha :-)

Jag passar på att skriva några rader för att hålla mig vaken. Alex ser på hockeyn och jag ska snart gå och lägga mig och somna till skidor där måhända Kalla kör mot en till medalj. Kroppen skriker efter sömn. Det har blivit alldeles för mycket OS och jobb den här veckan. Och det känns. Kroppen behöver sömn men under rådande omständigheter har denne fått ta stryk! Det ska vi ta igen i helgen.

För nästa vecka blir nog minst sagt lika intensiv med lika mkt OS och minst lika mycket jobb. På jobbet går jag nu snart i mål med mitt projekt jag jobbat intensivt med under hösten. I mitten på mars går IT-stödet i produktion och med det väntar en utbildning för alla berörd nästa torsdag och därefter väntar den sista handpåläggningen. Det ska bli så förbaskat skönt att se detta gå i land (förhoppningsvis) men än väntar några svettdroppar på att få fällas. Sen infinner sig nog en stor tomhet.

Men nu är det helg och med den ska vi njuta! Imorgon väntar fotboll för Alex del och för min o Norahs del väntar ett klädparty tillsammans med stora och små flickor! Och sen har vi ju OS att titta på. Och skotta snö, icke att förglömma! Just nu drar snökaoset in över oss, för sjuhundraelfte gången sen december.. För att inte helt tappa förståndet har jag faktiskt denna vecka gått i affärer och kollat/handlat vårläder! Känns som om vi aldrig kommer få vår just nu men kanske lagom till midsommar i alla fall :-)

Alex hälsar att hans del 2 om "Sanningen om das superweekend" kommer till er inom kort :-) Trevlig helg alla!

tisdag 16 februari 2010

Sanningen om das Superweekend - del 1

Egentligen borde jag ha skrivit ett inlägg betydligt tidigare. Men min resa till Tyskland, som avslutades för en vecka sedan, var en återhämtningsresa för att samla kraft. Och det blev en återhämtningsresa av sådant slag att det tagit mig en vecka att få kraft på nytt!

Tobias har skrivit ett väldigt fint inlägg om resan på hans och Sandras blogg, och det är även från Tobias kamera som alla bilder är hämtade. För en gångs skull kände jag inte för att vara att bära runt på en kamera. Så stort tack till Tobias för bilder!

Det blev fem intensiva dagar. Vi började med flyg till Düsseldorf och en bangfylla på torsdagen. Jag väljer bort ett antal detaljer från denna kväll utan nöjer mig med att nämna att bland det mer oskyldiga som skedde så flyttades en minicooper en bit för hand.
Pojkar förblir pojkar. Och förlåt Mattias (Lisas bror och minifantast), jag utförde inte gärningen men jag skrattade mig harmynt bredvid.



Hotell an der Kö som vi bodde på var helt okej. Dock möttes jag och Tobias av en urinindränkt doft, med en svag odör av det vi svenskar kallar bajs, när vi klev in. En LDB-indränkt dusch som fick stå i en kvart löste det mesta...



På väg till hotellet stannade vi också för att inhandla drycker. Tack gode gud för det svenska systembolagets rika utbud. Jag valde till slut två flaskor vitt, de dyraste i butiken för ofantliga 22 kronor styck. Tobias valde däremot ölen Karlskrone. Jag avböjde plastflaskölen...


Och Tobias ville se fin ut när vi gick ut på kvällen. Och dokumentera det. Notera hur hans bak lätt vickar till vänster. Som att säga "ser jag fin ut såhär?". Värt att också notera på bilden är att tyska speglar får dig att se fet ut om du står för långt ifrån den!

Med en Caprinháinspirerad bakfylla modell värre så blev fredagen en kulturell dag. Eller så kulturell den kan bli med sju svenskar med varsitt blytungt huvud. När vi var ute på promenad så styrde vi vår riktning mot hamnen. Rheintürm närmare bestämt. Detta gigantiska torn dominerade stadsbilden i Düsseldorf. Och självfallet blev det ett besök i Tysklands motsvarighet till Kaknäs. Därmed hade vi i samma veva insamlat några av ofantligt få kulturpoäng (om man bortser från idrottskultur dvs).

170 meter upp i luften blev det dels härliga, dels svindlande vyer. Tornet hade nämligen snea fönster vid utsiktspunkten. Resultatet var att du kunde se ned på dina fötter och rakt ned mot marken vid kanten.
Jag klarade av fem sekunder, sedan satte tankeverksamheten sådan fart att jag blev yr.

Düsseldorf ligger vackert. Rhenfloden lever sitt febrila liv vid sidan av staden. Och det fanns några väldigt, väldigt vackra byggnader. Men annars var Düsseldorf i sig inte jättevackert. Att staden bombats sönder under andra världskriget och ersatts av funktionella, men ack så fula, hus var uppenbart.


Såhär sliten ser man ut efter en Caprinhá-kavalkad natten innan. Till vänster Robert. Vi ser ut att vara i 40-års åldern.


I närheten av vårt hotell sprang vi på den här byggnaden som såg oerhört mjuk och behaglig ut.


Rhein-Turm. 240 meter högt. Vi skulle...


...upp 170 meter. Här var vyn som sagt slående vacker men samtidigt...


... sjukt läskig!

Under fredagskvällen bestämde vi oss för att styra kosan mot Krefeld. En håla en bra bit från Düsseldorf där Tobias nosat fram att det skulle spelas hockeyderby mellan Krefeld Penguine och Düsseldorf Metrostars. Vi tog oss till centralstationen, frågade ett ungt gäng metrostars supportrar om hjälp, köpte biljetter och for iväg på vinst och förlust i ett pendeltåg. Det blev spårvagn i Krefeld (spårvagn verkar finnas överallt i Tyskland) till hockeyarenan och sedan inträde till ett evenemang vi skulle dela med 7 200 andra.


Sms-skrivande på spårvagn i Krefeld.

Och vi stack ut när vi stod där tillsammans och käkade korv i brödfrallor (!) som vi hade köpt med ett kort som vi i sin tur hade köpt i en kassa (ett märkligt system de även hade på FC Kölns arena dagen efter). Vi stack ut för vi hade inga attiraljer på oss.
Ingen halsduk som visade vilket lag vi höll på.
Ingenting.
Runt omkring oss gick folk däremot med sju halsdukar under midjan (nej, jag överdriver inte), matchtröjor, mössor, jackor..., I Sverige kallar vi supportrar som har en tröja och halsduk för julgranar.
En snäll beskrivning för någon som visar lagtillhörighet.
Tyskarna var dock inga julgranar.
De var NK-huset indränkt i julpynt första advent.


En mäktig hockeyklack i Krefeld.

Matchen föregicks av att en tysk Lasse Berghagenprofil gick in på is och hälsade "Hallo Krefeld!", för att mötas av ett gigantiskt: "HALLO CHRISTIAN!". Något som följdes av lite snack, sedan sång, sedan mer snack och sedan sång.
Det var allsång på skansen - tysk hockeybundesliga style.
Stämning var det dock gott om under matchen. I synnerhet då bottenlaget Krefeld slog sina antagonister som låg tvåa i tabellen. Spelkvalitén var dock inte den mest upphetsande. Men det hade vi överseende med.


Hemmalaget i gult anfaller mot Düsseldorf.

På väg hem sprang vi på samma unga gäng som hjälpt oss på centralen i Düsseldorf och fick på nytt hjälp om vilket spår, vilken tid och så vidare som vi skulle ta. Vi köpte biljetter på nytt, och som tidigare så var det ingen som kollade våra biljetter. Eftersom det inte fanns några spärrar in till tågen eller synliga kontrollanter så började diskussionen genast dra igång.

"Vi kanske skulle skita i att köpa tågbiljetter imorgon?"
Mer om det i del II. Nu ska jag titta på OS!

söndag 14 februari 2010

Sagolik middag och en mattjuv!


Min pappa!

Det var ett kärt återseende i tisdags när "min pappa" kom för att hämta en pigg dotter på förskolan. Ja, det var givetvis ett kärt återseende även för mig och Kurre när Alex kom hem efter några dagar i tyskarnas land i måndags kväll..

Om för helgen gick i Alex tecken gick denna vecka och helg i mitt tecken!
Jag har ägnat mig åt en del kvällsarbete, träning och en del kvällsnöje på egen hand! Och som att det inte var nog så fick jag även fri tid i helgen också!


Vad är det för ljud från kylskåpet?

Men vi har haft besök av en mattjuv. Inte vilken tjuv som helst i och för sig. Vi tyckte vi hörde ett konstigt ljud från kylskåpet en kväll. Hade vi fått besök av en mattjuv månne?


Det var ju bara Kurre som kontrollerade att det fanns jäst hemma..

I fredags fick vi fint besök i form av bästa Jenny. (Jag fick nöjet att få träffa henne dagen innan då vi intog lite god mat och fika efter en arbetsdag) Men nu var det alltså dags för resten av familjen att få träffa henne. Norah blev glad att få se Jenny. Jenny och Norah lekte "äta-napp" och det var mäkta roligt! Men den som skiner upp allra mest när Jenny kommer är givetvis..


Äkta makarna

Kurre katt. Han följde Jenny var hon än var. När vi satt och åt satt han intill, på stolen bredvid..


.. och övervakade att Jenny hade det bra och åt sin mat

Efter middagen var det dags för Kurre att visa sina konster. Den katten vet då hur man ska uppföra sig för att få bästa uppmärksamhet.


Du är min idol!

Som att detta inte var nog med middagar och vänner så var det så dags för oss mammor (ja, egentligen är det Sandras mammor (!) men vi har "köpt" in oss i mammagruppen i och med att vi blev segeltorps-bor, vilket vi är väldigt glada för..) Tyvärr var det tänkt att vi skulle bli sex mammor men till slut blev vi fyra. Men lika trevligt hade vi för det!


Vilken mat! (lägg märke till den söta lilla bordsgrillen, en sån skulle du ha hemma Tobbe!!?? )

Bord var bokat på Melker Anderssons restaurang "Grill" och jag säger bara en sak; vilken sagolik mat!!! Det var nog den godaste smakupplevelse jag stött på...


Jag och Jennie


Anna och Sandra

Vi hade en supertrevlig afton. Vi fick inte bara i oss god mat utan det slank ner en och annan dryck också. Och drinkarna är verkligen värda sitt goda rykte :)

Det var en slut artist som kravlade sig uppför trappan till sovrummet lite efter kl 02 inatt.. men det var det absolut värt! Och dagen idag inleddes med en välbehövlig sovmorgon för att därefter gå i kärlekens tecken.. vi har myst med varandra och haft en riktigt skön familjedag!



Vi hann även med lite pulkaåkning och en stund i lekparken i eftermiddag. Nu väntar snart sängen för min del då jag nog ligger lite back på sömnkontot efter den här veckan/helgen!

söndag 7 februari 2010

Solokvist!

Så har fyra av fem dagar gått som solokvist! Tycker att alltsammans förlöpt bra, men visst ska det bli skönt att få hem karln i huset imorgon kväll. Norah är så pass stor nu att hon klarar sig mycket själv men det är ju ändå ett påpassande.. saker som att ta en dusch, gå på toa i största allmänhet och få i sig en kopp kaffe.. jaa det går men det är som sagt ett pyssel. Jag har stor respekt för alla ensamstående föräldrar - hejja er! Trots ensamheten tycker jag vi roat oss kungligt (vad skulle vi annars ha gjort) hahaha :)


Vad blir det för mat?

I fredags fick jag besök av en kompis så Norah fick hjälpa mig att förbereda maten; ugnsrostade grönsaker med lax.


Aaaaahhh!


Kvällsmacka innan sängdags

Det var skönt med kompisbesök över på fredagskvällen.. och i säng hamnade jag efter midnatt men var ändå ganska så pigg när lördag morgonen kom.


Pyjamasmys!


Fröken bus!

Vi softade runt i våra pyjamasar till efter lunch då kläderna fick åka på. Vi tog vagnen ner en sväng till Molly och Sandra.


Filmtajm!

Söta Molly hade dagen till ära (!) feber så vi fick tyvärr ställa in vår planerade övernattning..


Röja i kökslådan är alltid lika skoj!



Vi leket på en stund innan det var dags för Norah att krypa till sängs och jag krypa upp i soffan med min godisskål och se på schlager!

Hela huset sov till 8.45 imorse och timman senare befann vi oss på IKEA. Molly var feberfri idag så då fick det bli ett besök på kamprads varuhus.


Kundvagnsrace!


Titta!


Två nöjda damer


Åka hiss!


Leka hej!

Tycker vi klarade av besöket med väl godkänt. Inget nervssammanbrott och lite mat och kaffe fick vi i magen i alla fall.. trots två damer som ville springa runt och upptäcka världen! Norah somnade gott i sin säng efter förmiddagens äventyr :) Får se vad restän av dagen bjuder på!

Hoppas ni haft en bra helg allihop!

onsdag 3 februari 2010

Girls rule!


Förväntansfulla herrar och damer väntar på att kvällens huvudperson ska komma!

Äntligen är pinan över! Vi har vi lyckats med att hålla allt hemligt och Tobbe har fått sin 30-års present, smått förvirrad, ännu mer överraskad och oerhört Glad!

Skoj skoj! Så imorgon flyger den blivande 30-åringen iväg med en drös andra boys (inräknad nästa blivande 30 åring och tillika Norahs pappa) ner till Dusseldorf för att i dagarna 4 hänga på barer och se en och annan fotbollsmatch!


Fina Ramona och Norah tar en fikapaus, båda lättade över att överraskningen gick som smort!

Detta betyder att Norah och jag ska köra rejset själva här hemma några dagar. Det kommer nog gå finfint. Nog för att förra veckans "ögonskada" innebar att Norah numera säger pappa lika självklart som hon kan springa och gå :-) Norah har väl egentligen aldrig favoriserat sin mamma eller sin pappa, båda duger lika bra.. men efter några dagar av sängliggande och inte den "vanliga" mamman så tyckte jag mig ändå märka att det var pappa som gällde (gäller).


Pappas flicka!

Härom morgonen när det var min lämna-dag så fick jag smaka på hur det känns att bli "ratad". Norah och jag kom ner till köket efter att jag (som vanligt) fått väcka en morgontrött tjej (även där lik sin far). Medan jag plockade fram frukost stod Norah och mornade sig.. hon tittade sen upp på mig och sa "pappa" med en blick som sa "pappa ska vara här".. Men samma morgon fick jag en extra varm och go kram från henne när jag lämnade henne på dagis (eller var det samma kram jag får alla mornar?)


Norah gör en Molly (!) och myser med snälla Casper


"Puss mamma! Du är inte så dum ändå"