Ja, den här bloggen lever i allra högsta grad. Bara det att det inte varit så mycket att berätta om de senaste tio dagarna. Inte efter domedagsföräldradagen i alla fall.
Jag måste ta en bild på Lisa. Vi har varit dåliga överlag på att dokumentera. Vet inte om det är lathet. Jo, det är lathet. Men det är mer än så. Vi är trötta. Jag är trött. Hon är trött. Det brukar oftast resultera i att när vi kommer hem så gosar vi med vårt första barn där hemma (vår katt Kurre för er som inte vet) innan vi kraschar i soffan med antingen dator, handkontroll eller fjärrkontroll till dvd:n eller tv:n.
Varje helg fram till graviditeten, och även bakåt i tiden, känns bokade av något viktigt som behöver göras. Och de få helger som infinner sig då man inte behöver göra något alls känner man dåligt samvete över att växeln sätts i friläge.
Vad gjorde du i helgen?
Jo, jag sov när jag kom hem. Sedan sov jag ut på lördagen. Sedan kollade jag på film. Jag rörde mig inte ut från lägenheten. Jag drack öl...
Nu var det inte så i helgen..., även om det inre ibland skriker efter det.
Vi hälsade på min syster för att se hur en tvåbarnsfamilj fungerar. Studien var intressant. Ian är en treåring med en förkärlek till tåg. Han är väldigt mysig. Förutom de tillfällen han väljer att kacka i kalsongerna. Då är han väldigt omysig.
Sedan har vi Julia, nytillskottet som endast är fyra månader gammal. Hon är väldigt mysig. Är bara glad för att få vara med och titta runt. Än så länge.
På söndagen var vi på fotboll. Jag och Tobias intog våra sedvanliga platser på Östra övre när AIK mötte Gais. Lisa och Sandra hade köpt biljetter till nedre läktaren. Kommentaren efteråt var: "Jag mindes inte att det var så här lite plats!" följt av ett rätt stort skratt.
Därav kommentaren om att vi borde dokumentera Lisas mage just nu. Den är stor. Lisas mage blev stor tidigt. Fast nu börjar åtminstonde Sandra komma ikapp. Undrar månne hur Alexandra (det tredje kompisparet som väntar samma vecka) ser ut nu?
Fast det får vänta. Nu måste jag jobba. Klockan klämtar sig förbi 08:58-strecket och det enda jag orkat förbarma mig över hittills är ett två jobbmail och ett privat.
Back to work...