
Vårt barn vecka 17. Detta vidunder kommer tydligen fördärva våra liv. Enligt människor.
Jag har ofrånkomligt nog inte kunnat särskilja jobbet från bloggen de senaste inläggen. Men det är förklarligt tror jag. Det är tungt att komma till jobbet. Känns som att hela bygget är trött. Varje uppdrag jag har nu (och det är många) ligger i stiltje. Dels för att jag själv är seg. Men dels för att alla människor man ber om input är sega.
Tittar ut nu och ser sol..., vill bara vara ledig. Göra vad jag vill. Inte känna stress, deadlines, orimliga krav och arbete på ett företag som mer påminner om en höna utan huvud än ett lejon.
Snart ledig. Snart.
Om vi ska relatera till det framtida föräldraskapet, som denna blogg ändå handlar om, så kan vi väl poppa in lite i det där som kallas föräldraledighet. Jag ser fram emot det. Något enormt. Ändå får man höra varningar från omgivning. Flummigt beskrivet? Låt mig förtydliga med några av kommentarerna jag hört den senaste tiden:
Jaha, då kommer du inte att kunna följa AIK så mycket framöver!
Ja du, ditt liv kommer aldrig bli sig likt igen, du kan nog glömma flera av sakerna du brukar göra...
Så du tror att ni kommer att kunna leva som ni gjort tidigare? (följt av hånfullt skratt)
Om du tror att du är ledig när du är föräldraledig så har du riktigt fel. Det är skitjobbigt!
Eller vad sägs om denna, som jag fått av tre oberoende personer, varav en är jättevettig:
Jaha, och hur ska ni göra med katten nu?
Jag är grymt trött på ovanstående. Att få föreläsningar om att livet är på väg att omkullkastas. Vad fan, jag vet det. Lisa vet det. Men när man hör vissa proklamera ut om hur jobbigt allt är (vanligtvis för att följa upp med ett, "men det är jättekul att vara förälder) så sugs musten verkligen ur en.
Det är allt från långa utläggningar om bajs, kiss och spyor till sjukdomar och bråk till no brainfrågor.
Frågan om vi ska göra oss av med Kurre är helt fantastiskt korkad. Två av dom som frågade hade inga legitima skäl att ställa frågan, de tyckte bara det var mest praktiskt. Den tredje trodde att katter framkallade allergier (undersökningar visar tvärtom).
Jobbigaste är ändå de föreläsningar man råkar ut för när jag berättar om hur jag och Lisa tänkt oss att livet som föräldrar ska vara. Att vi ämnar att leva så mycket som möjligt som vi gjort tidigare. Det vill säga att om någon vill gå ut och ta en öl, ja, då ska han/hon få det. Om Lisa vill gå iväg och träna tre kvällar, ja, då ska det inte vara några problem och så vidare.
Men det där är något många fnyser åt och säger att det är "orealistiskt". Vi är inte naiva puckon och vet att det förmodligen kommer finnas många stunder då det är lite... jobbigt, men vi försöker i alla fall se barn som något som berikar livet, inte begränsar det.
-------
Intet nytt om magen i alla fall. Den är stor, vårt barn lever om ibland men inte lika febrilt som tidigare. Det är mindre än två månader kvar och nu börjar saker och ting falla på plats. Skötbordet finns hemma. Bilbarnstolen är på gång. Vi har kläder så det räcker. Någon helg snart så ska vi också inhandla de väsentligaste barnprodukterna. Lisa ville också åka ut till Babyland för att undersöka eventuella barnprylar.
Det närmar sig!