måndag 9 juni 2008

Det äckliga moderna som vi kallar för... Datorn

Efter en långhelg i rekordlågt tempo känner jag att det samlats tillräckligt mycket på min alltmer krympande hjärna för att skriva någonting. Tyvärr inget positivt utan mer sådant skit som har med det där moderna att göra...

När vi kom hem från USA märkte jag snabbt att saker och ting inte stämde speciellt bra med datorerna. Farhågorna bekräftas när det visar sig att kompisar får konstiga meddelanden från min messenger på datorn... Typ "klicka här för gratis gratis".
Det visar sig sedan att den stationära är infekterad med fem miljarder virus. Den bärbara är också skadad men räddas, men den stationära blev mer eller mindre utslagen.

Så för att råda bot på detta så gjorde jag följande saker. Och när ni läser detta så kommer ni antingen tycka två saker. Alex vet inte vad han gör med datorn. Eller så håller ni med mig och tänker att det var bättre förr...

1) Jag spenderar en helg med att försöka rädda datorn. Alla virus rensas bort, allt spyware rensas bort. Men problem uppstår på datorn. Det går ej att surfa och datorn är slö.

2) Jag lägger över allt som är viktigt på datorn på den ena hårddisken i datorn, framöver kallad "räddningshårddisken". Detta gick utan bekymmer. Jag försöker sedan att ominstallera windows på datorn. Det går åt helvete...

3) För antingen hittar inte datorn hårddisken, framöver kallad "Titanic", då jag vill installera windows på i Biosläget eller så blir det fel på installationen när jag kör från Windows...

4) Jag blir djupt deprimerad, men tänker att om jag bara formaterar Titanic så löser det sig. Så jag köper ett externt kabinett som rymmer två hårddiskar för 500 bagis. Jag testar på räddningshårddisken och det fungerar fin fint. Jag får tillgång till allt jag räddat och stressnivåerna sjunker åtminstonde ett steg...

5) För att höjas sju snäpp i nästa!!! När jag ska installera Titanic i kabinettet så visar det sig att det är en SATA-hårddisk och inte kombatibelt med det externa kabinett som jag köpt. Jag kan alltså inte formatera hårddisken...

6) Jag gråter en skvätt i ren frustration och försöker på nytt fixa den stationära genom att uppdatera alla drivrutiner, men förgäves.

7) Jag tänker sedan att om jag köper en ny hårddisk så kan jag använda den för att rädda den stationära. Borde ju fungera eller hur? Sagt och gjort, jag köper en 500 gb stor ny hårddisk, framöver kallad "Wasa" för 800 bagis på Webhallen.

8) Wasa är av samma typ som räddningshårddisken. Så den ska utan problem kunna rymma i mitt externa kabinett. Varför vill jag sätta den i min externa kabinett undrar ni? Jo, jag tänkte att jag ska installera windows på den mindre hårddisken och använda lyxiga Wasa för att bara lagra information.

9) Problemet är bara att helt plötsligt så fungerar inte det externa kabinettet till den bärbara. Den hittas inte alls. Jag försöker i minst en timma men förgäves. Vad är fel? Jag tar ut hårddiskarna och tänker att jag får skruva ur dom igen, jag kanske la in dom fel.

10) Då har en skruv fastnat i Wasa vilket gör att jag inte kan skruva loss den. Den sitter stenhårt. Det går inte att lossa på den. Jag försöker allt i 45 minuter. Ger upp. Skriker ut ett avgrundsvrål som får grannen att krysta till ett "Jösses". Slutar upp med att jag klipper i metallen för att få loss hårddisken. Därefter skruvar jag isär skruven med en avbitartång.

11) Jag testar att bara köra räddningshårddisken i det externa kabinettet. Då fungerar det givetvis glasklart igen...

12) Med tårar i ögonen ger jag upp och tänker att nu tar jag bara Wasa och installerar Windowshelvetet på den. Jag lägger in den i den stationära datorn. Startar igång. Ser att datorn hittar hårddisken utan problem. Försöker sedan att installera men...

13) Då hittar inte windows hårddisken *skrattar hysteriskt*


För den som säger att datorer löst mycket vardagliga problem har jag inte mycket att argumentera emot. Men ovanstående visar att den skapar en hel del också... Lägg till en dunderförkylning som vi båda haft ett antal dagar så svider det ännu mer.

Vi kan ju avsluta med två positiva grejer så att det inte blir för ödesdigert här!

1) Det framtida barnet växer i kontinuerlig takt.
2) Jag har inte slitit av mitt korsband i knäet! Var på Karolinska idag, kontentan är att det lilla som finns kvar av min menisk är helt slutkört. Så om ynka två veckor vankas det en artoskopi (titthålsoperation). Känns skönt faktiskt att det inte är allvarligare. Hoppas bara att det går att fixa.



Inga kommentarer: